Leva livet

Precis som förra gången jag skrev uppsats, för ca ett halvår sedan, så börjar jag känna av den där eremitkänslan som smyger sig på när man sitter själv hela dagen, hemma. Visserligen går jag till biblioteket ibland men det duger inte. Inte ens då är man garanterad sällskap om man inte bestämmer att ses med någon.

Men, jag tänker inte bli så nere som jag var den gången. Jag ska göra saker, jag ska leva. Nästa helg åker jag till Uppsala och träffar gamla goa vänner och helgen efter det åker jag hem till Jämtland för att snusa på nyfött syskonbarn! Som förhoppningsvis är fött tills dess dvs. Sedan är det ju nästan oktober redan. Hjälp!

Denna helg är än så länge oplanerad med alltid händer det något man kan hänga med på. Jag tar en dag eller kanske en vecka i taget och mår bäst av det.

Ciao!