Äntligen kom jag iväg och såg "Vicky Cristina Barcelona". Jag och B vardagsmös i höstrusket och gick på kvällsvisningen på Grand. Det behövdes efter en hård pluggdag och spöregn ute. Filmen var förväntat bra men kaotisk. Spanien är... Spanien. Behövs nog inte sägas mer än så. Barcelonas gator gav tillbakalängtan. Jag får aldrig nog.
Tengo ganas de correr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar