Ja man kan oroa sig för att inte hitta jobb, eller så gör man det inte. Jag verkar inte behöva oroa mig.
Sedan i morse har två jobberbjudanden trillat in. Det handlar om endags-jobb, men pengar är pengar för (nästan) studenten.
Först ringde C och undrade om jag ville hjälpa på hennes jobb. Hon behövde någon som kan "le på tyska" :) Jag ska ta emot ett tyskt kryssningfartyg fullt med tyskar som abbonerat Vasamuseet. Visst kan jag le på tyska, jag är till och med mycket bra på det.
När jag kom hem hade jag ett mail i inkorgen från en av mina tyska professorer på universitetet som undrade om jag var intresserad av ett översättningsjobb åt psykologen på Karolinska Universitetssjukhuset. Hmmm, kanske man kan ta sig an också.
Så, det verkar lösa sig.
Sedan i morse har två jobberbjudanden trillat in. Det handlar om endags-jobb, men pengar är pengar för (nästan) studenten.
Först ringde C och undrade om jag ville hjälpa på hennes jobb. Hon behövde någon som kan "le på tyska" :) Jag ska ta emot ett tyskt kryssningfartyg fullt med tyskar som abbonerat Vasamuseet. Visst kan jag le på tyska, jag är till och med mycket bra på det.
När jag kom hem hade jag ett mail i inkorgen från en av mina tyska professorer på universitetet som undrade om jag var intresserad av ett översättningsjobb åt psykologen på Karolinska Universitetssjukhuset. Hmmm, kanske man kan ta sig an också.
Så, det verkar lösa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar